Stolthet och fördom

Och ingen Mr Darcy... Men nåväl. May I present....

Med stolthet visar jag upp mina Heart mittens. Garn, Aade lõng, estniskt ullgarn. (Förresten varför ser Aade Lõng och Kauni ut att vara samma... ???)Och där har jag fått för mig att hemligheten vilar. Ullgarn. Jag har försökt tidigare, med blanka Addistickor och alpacka. Det har inte gått så väldigt bra... Men det här ullgarnet är lite kärvt och betydligt mer samarbetsvilligt! Dock blir vanten aningens smal, men jag har ju en dotter med mindre händer.

Sen fördom. Jodå. För att göra en parallell. Fair Isle - korstygn, mönsterstickning som att brodera vitbroderi...

Men nu verkar det ha lossnat med hur man stickar med flera färger i alla fall. Synd att jag har en tröja från Kihnu... nix inga tröjor. Nä.

Klädsnobben

Lillebror fick en tröja av självrändande Muskat. En blå, jättefin om vi frågar mig. Jag gick till det stora varuhuset på Hamngatan och köpte fotbollsknappar eftersom lillebror ÄLSKAR allt med fotboll på. Tror ni att lillebror tar på sig tröjan? Igår försökte jag igen, lillebror drog och slet. Tog pappan i handen till sin garderob, fick en annan tröja och sa högt och tydligt: TACK!

Att sticka i en familj som hatar stickade plagg är inte alltid helt enkelt. Nu blir det nog ett knappbyte och sen får kusinen få tröjan istället.

The master piece

Förresten så har the master piece fått ägare. Ägarinnan förstår inte så mycket, men mamman blev otroligt glad! Ägarinnans pappa förstod lika lite som män i regel gör om handarbete... Så nu funderar jag på poncho till lilltjejen, får se om det blir någon.

En liten uppskattad present

Pulsvärmare till kollegan som slutade. Hennes kommentar värmde "men tänk att du har gjort dem här till mig". Hon blev väldigt glad! Jag skulle säga att de var mitt i prick, färgen var perfekt och precis hennes stil.

Blockningen. Jo, jag byggde en blockare av en tom pappersrulle och en hopknölad tidning. Inte vacker och med lite fantasi så ser den ut som något helt annat.

Muddar

En kollega kommer att sluta och jag vill ge henne något. Så jag stickar ett par muddar i mjukaste alpacka. Gröna givetvis eftersom hon är Tant Grön. Mönstret är Annas presentmuddar. Ett enkelt mönster som är snabbstickat. En mudd är klar och en påbörjad. Om en viss person läser detta så kan jag skryta stort med att jag har till och med monterat den första. Så det så!!! Nu återstår funderingen på hur i hela friden man blockar ett par muddar. Men men... jag är ju en ovanligt kreativ person.

En del kallar den klänning, jag kallar den master piece

Master piece, jo jag tillåter mig att kalla klänningen för det. Mönstret var rätt knöligt och tog enorm tid att sticka. Garnet är Saffran från Drops och och mönstret är hämtat från Garnstudio. För det mesta brukar rekommenderad stickstorlek stämma rätt bra för mig, men här gick jag ner från 3 till 2,5. Min rundsticka från Addi kommer att få sin sista vila efter klänningen för den är helt krokig. Kjolen på klänningen krökte den. Hålmönstret i oket och på ärmarna krävde räkning varje gång eftersom det inte var några raka stycken alls i princip. Klänningen är till min kommande brorsdotter och jag är innerligt glad för att det inte är tvillingar. Den här klänningen kommer jag aldrig mer att sticka! Men men, den blev fin, riktigt fin så där en halv miljon timmar senare.

I övrigt har det varit väldigt klent på stickfronten. En tröja till lillebror i självrandande Muskat ligger på tork, en Annas axelvärmare i Heavens Hand är på gång och slutligen en stor varm kofta i Eskimo till mamman. Förresten har den röd/rosa sjalen flyttat till Down Under... som en present, mottagaren blev överlycklig och den var så fin på henne!