In Dublin's fair city

Where yarn is so pretty... Eller i alla fall - där den supertrevliga butiken This is knit finns. På en parallellgata till Grafton street ligger en mycket trevlig butik.

Första dagen i Dublin, sprang jag ut till butiken. Jag var så nära så jag kunde inte bärga mig. Jag hade spanat in att de hade böcker som jag inte lyckats få tag i här hemma. Jag trodde att jag bara skulle hitta The Opinionated Knitter, men väl i butiken har de alla tre. Så nära tårar har jag aldrig varit i en stickbutik. Så med hem kom Zimmermans alla böcker. Lycka!
I landet för aran var jag tvungen att kika lite på stickningen. Jag var inte imponerad. Dålig ull och maskinstickat. Ungefär samma mönster på allt. Besviken var ordet. Besökte även en butik som man gör mycket reklam för, den innehöll AKRYLgarn? Hur kan man i ett land där man kan köpa hur mycket saker med får på som helst sälja akrylgarn. Akrylgarn, behöver jag säga det - det kom då rakt inte med hem. Så det så.

Sista dagen besökte jag This is knit igen. Då var ägarinnan där och vi frossade en stund i stickprat. Så med hem följde ännu mer,
En nyutkommen bok om Irish knit. En del historia om deras mills och en riktigt mysig läsning. För att inte tala om inspirerande läsning. Så köpte jag med mig ett lokalt garn, så klart från Donegal
Så min stora behållning av Dublin blev This is knit. Så nu klappar jag det fantastiska garnet och tror att det kommer bli en slipover till mig. Och vet ni vad det bästa är, This is knit skickar garn till Sverige om man så önskar. Och det finns en viss risk att det kommer att bli en leverans därifrån.

I övrigt var Dublin en underbar stad. En liten stad med väldigt trevliga människor. Behöver jag säga att väskan hem var tung, jag tog böckerna i handbagaget och Heathrow är bara ett tungt minne...

Lillebrors vantar

Jag var på kurs i veckan och räknade på sannolikhet och risker. Sannolikheten att lillebror tappar bort sina vantar 100%. Det här är par 469 sen i september.

Stickningar

"För det är som med alla stickningar som man börjat på genom åren. Det är alltid lika roligt att börja på något nytt och spännande. Till en början stickar man väldigt entusiastiskt, men efter ett tag... Ja, det blir inte alls som man tänk sig. Igen. Snabbt förpassas stickningen till en korg eller ett skåp. Och även om de inte syns, de där halvfärdiga försöken, så besvärar de samvetet lite grann när man vill börja på något nytt - för den här gången känns det fräschare och det ska bli bättre! Men en stickning är en stickning. Maska efter maska. Det skiljer sig inte så mycket från förra gången. Oavsett färg eller storlek på arbetet. En man är en man som är som andra män, även om man hoppas på motsatsen. Det är ingen större skillnad. Man får börja om med att lägga upp maskorna... Men å andra sidan. De flesta av oss har män som vi fortfarande har förhoppningar på. Som vi ändå tror kan bli bra. Vi har inte gett upp stickningen än. "
Ur Familjens projektledare säger upp sig av Gunilla Bergensten s.138-139

Jag gillar tanken. Jag som är skild och omgift. Ibland är äktenskapet som en slätstickning på rundsticka i ett perfekt spunnet garn. En del andra dagar är det ett entrådigt ej uppnystat garn i ett obegripligt mönster på japanska. Andra dagar är det som att sticka med fel stickfasthet. Och ibland är resultatet alldeles ljuvligt och perfekt. Jag är för stickning - så länge vi båda andas.

Poncho

För en god tid sen fick jag reda på att jag skulle bli faster åt en liten flicka. Då misstänktes att den lilla flickan hade hjärtfel och vi hade en turbulent tid i familjen. Sen föddes en liten tjej, med världens yvigaste hår - fullt frisk. När min svägerska fick veta att det var en flicka önskade hon sig direkt en poncho till henne.

På söndag blir den lilla tjejen två år och faster har stickat en poncho.

Ponchon är stickad i Drops Andes, ungefär två nystan (200g) gick det åt. Mönstret är en variant av det poncho med huva från Drops. Kanten är hämtad ur boken Knitting on the edge. Virkningen är ett standardmönster jag lärde mig någongång och som blir jättefint som dekor.

Garnet Andes är en favorit. Jag är tacksam för att Drops - som är väldigt prisvärt -har fått ett annat tjockt garn än avskyvärda Eskimo som mest går av hela tiden.