2013 året som gått och årets sista

2013. Vad gjorde vi?
Året gick hisnande fort. Lillebror började skolan. Storasyster började sista året i skolan. Katten växte. Vi blev ett år äldre och visare. 

2012 ville jag ha mer sticktid. Det har jag fått. 7 tröjor senare och ett flertal andra projekt - så måste ju det stämma. Jag har givetvis köpt galna mängder garn. I år igen.

Lärde mig något nytt,

Att värdera mitt eget jobb. Jag och några kompisar var på Hemslöjden här i Stockholm. 800 kr för ett par stickade vantar. Jag dog. Jag som alltid tyckt att det är lite lite att ge bort något jag gjort själv. 

Så  när kollegan fick barn, fick hon hantverket sticka av mig i present. Hon köpte garnet och jag stickade koftan till bebisen. Så när min väninna nu blir 50 får hon en sjal - som jag har stickat. Jag har fler jämna födelsedagar att se fram emot - två riktigt stora 2015 - då kommer det att bli stickade presenter. 

 

Roligaste stickningen

Jag kommer inte på vilken den roligaste var i år. Klänningen till storasyster var rolig. Sen har jag börjat gå på stickcafe varannan måndag och besökt Atelje Norrgården för Adventsmys. Vi försöker att ha sticklunch på jobbet, jätteroligt avbrott i den stressade tillvaron. Det är nog årets roligaste stickhändelser.

Tråkigaste stickningen

Jag stickade mig till en tennisarm. Det var inte ett genidrag. Men jag har i alla fall lärt mig magicloop. Det är betydligt bättre för armarna är strumpstickor.

2014 då,
Jag ska definitivt gå på mina stickcafeer. Jag ska sticka fler vantar.

Årets sista 2013 blev den där juliga koftan. Koftan är stickad i en tråd baby alpacka silk, en tråd kid mohair och två glittertrådar. Jag tycker att den blev så otroligt fin. Jag är riktigt nöjd.

Gott Nytt År!

Ante-Vante

Svarta vantar som fotograferas när det är mörkt. Jag kommer inte att få medalj för det här fotot.

Lovikka vantar - med Bajenbroderier. Storasyster ska ge dem i present till sin storebror.

Småstrumpor

För mig som lever milt sagt på stor fot så var det faktiskt en utmaning att få till de här. Kan man som vuxen ha så här små fötter? Nä, de blir alldeles för stora. Nä, de blir alldeles för små. Men jösses. Vänta nu. De blev alldeles lagom.

De blev klara och blev en mycket uppskattat "lycka-till-på-nya-jobbet"-present. Jag tror att jag ska lära mig att uppskatta mina egna arbeten för de blev verkligen beundrade. En person var tvungen att få lukta på dem och konstatera, det luktar mormor! Åh barndom. Hrm.

November

Det börjar bli dags för varmare kläder. Hösten 2013 har verkligen varit varm. 6 december 2012 gick jag hem från Skanstull i ett otroligt snökaos. Snön räckte till knäna. Det är inte så långt kvar, men jag hoppas innerligt att det inte blir lika illa i år!

Jag har stickat Stephen West Metalouse. Det är ett Noro garn, men vilket har jag glömt bort. Det enfärgade garnet är från Schoppel Wolle och heter Cashmere Queen. Sjalen är flitigt använd och en riktig favorit.

Av restgarnerna från Filurens tröja gjorde jag en mössa och en halsvärmare. Mössans mönster kommer från Garnstudio och halsvärmaren är ett eget påhitt.

Filurens tröja

Mormor stickade traditionella pippitröjor åt kusinerna. Klart att Filuren ville ha en också - men i egna färger. Big Fabel och Nepal blev en tröja till en liten Filur. 

En klänning till lilla Anna

Jag har stickat en klänning till lilla Anna. Men eftersom lilla Anna nu börjar bli lika lång som långa farbrodern, så krävdes en hel del funderingar och justeringar.

Mönstret Emma från Drops och garnet Cotton light från samma leverantör. Cotton light är ett mycket bra garn att sticka i. Det blir jämnt och snyggt. Så det får högsta betyg!

Klänningen är stickad i storlek small, medium och extra large. Samtidigt. Den är extra large på längden, medium på en del bitar på bredden och small på andra. 

 

Landet

När jag flyttade från Mariestad för många år sen fick jag frågan om vi åkte till landet. Landet? Vi bor på landet var min första tanke. Jo, här i Stockholm åker man till landet. (I Mariestad har man sommarstuga.) Jag brukar säga, nåväl inte det ni kallar landet utan riktiga bondbygden.

Min sons kompisar åker till landet och han är väldigt brydd över detta. Jag och sonen åkte till mormor och morfar - till landet - bondbygden. Där tjatar han oavbrutet om att åka till landet (deras husvagn).

Jag undrar fortfarande hur något kan bli mer landet än utsikten från mitt barndomshems köksfönster?

Björsäter

Jag stickade vidare på nästa Annas axelvärmare, som ska bli en present framöver. Så när jag nu var på landet fotograferade jag den på böljande havreax. Ungefär 25 meter från mitt barndomshem, på landet i bondbygden.

Annas axelvärmare

Ull-Rika strumpor

Tunna och med kortare skaft - för även om jag just idag tror att jag bor i ett varmare land så är det ju inte så.

Jag och sonen ska resa till en av mina goda väninnor. Strumporna är stickade i Fabel och mönstret är hämtat från Drops. Ull-Rika strumpor.

Koftor

När Drops hade rea på ullgarner köpte jag ett nystan Verdi. Nystanet väger 350 g och räcker till en kofta (och mer därtill). Enkel och lätt kofta. Garnet har inte noppat vilket är ett stort plus.

Nästa kofta blir en Trellis från Knitty. Utmanande mönster som är rolig stickning. Bebiskofta till en liten som borde komma vilken dag som helst. 

Små illgröna strumpor

Min kollega ska få en bebis, vilken dag som helst. Så jag stickade ett par små strumpor till henne. Min andra present är större. Hon fick köpa ett garn och jag stickar en tröja till hennes bebis. Hon valde en Trellis från Knitty. Den ska bli kul att göra!

Annas axelvärmare - rekordfart

Min mans mormor har fyllt 95 år. Jag bestämde mig alldeles väldigt sent att göra en sjal till gamla svärmor. Sjalen är Annas axelvärmare och garnet var Sandnes soft alpaca. Jag la upp sjalen i fredags morse och attackstickade - på lördag morgon var den klar.

Så där pigg vill jag också se ut när jag är 95...

Miralda - estnisk spetsstickning

Efter mycket slätstickning behövde jag mönsterstickning. Så jag gjorde en Miraldas shawl. Min sjal blev jättestor - precis som jag ville ha den!

Sjalen är stickad i ett tretrådigt Aade long som jag köpte på Syfestivalen 2008. Jag minns att det kostade noll och inget - min första bekantskap med Aade long. Garnet är alldeles smutsbrunt - men efter tvätt ändrar det färg. Dessutom luktar det vidrigt!

 Mönstret var roligt. Flera nya tekniker! 

Innan tvätt och blockning. 

Efter blockning blev den precis som jag ville!

Den blå smörblomman

Den blå smörblomman (Buttercup) har varit klar en tid, men jag vet inte.

Först en recension av mönstret. Jag brukar aldrig klaga på att något är för stort. När jag gjorde om för tredje gången började jag klaga på det. Så varning, om du inte har en enorm byst eller är typ 2,15 lång - ta en storlek mindre än vad du brukar.

Garnet. Muskat från Drops. Knutar. Olika nyanser trots samma färgbad. Muskat får en Skotty av fem möjliga av Tant Berg.

Jag har använt tröjan dock. Den håller sig fin trots att den är i bomull och den noppar sig inte. Så liten nöjd är jag trots allt.

Hur fotograferar jag stickat utan att det ser ut som hej kom och hjälp mig?

Semesterminnen

Det är väl elakt att kalla det dyraste och lyxigaste jag någonsin stickat för en tvångströja. Men på slutet var jag så less...  När jag tittar tillbaka så har jag stickat två tröjor på två månader så jag har stickat en hel del. Mönstret heter Eva och garnet sårk (pojke på gotländska). Garnet och mönstret är köpta på Gotlands Ullspinneri i Hemse. Enligt mönstret ska den stickas på 5,5, men jag gick ner till 5:or. Det blev alldeles för glest och ojämnt.  Tyvärr räckte inte garnet, men ett telefonsamtal senare hade jag mer garn. Garrnet är sorgligt nog rejält dyrt, annars skulle jag gärna göra fler saker i ull från Gotland, spunnet på Gotland.

Cousteau smulan

 Om man vill vara tonårstrendig är det bara att bocka till mössan. Annars kan man säkert extraknäcka som tomte - kanske rentav trädgårdstomte.

Om man vill vara mer lik Cousteau bär man mössan så här.

Den har varit klar ett tag, men ett sportlov och sjukdom kom mellan överräckande till idolens pappa.

Nu ska de sista trådarna fästas i tvångströjan och sen är det dags för knappar. Men jag har hört att min mamma kommer till helgen så jag tror jag spar knapparna till henne. Bra va? Slit ut en generation i taget.

Det här är min första (men absolut inte sista) commuter stickning. (Stickning när man åker kommunalt - kallar Wendy för det. Nu bor Wendy i ett annat land, men... kolla in hennes blogg och framförallt underbara Lucy. Lucy är av den fantastiska rasen Ragdoll.)

Och sen har jag och trädgårdstomten sett Lotta på Bråkmakargatan på Stadsteatern. Jag är kär. Kort och gott.

Maken

I och för sig är jag lite smått tacksam för att min man inte vill ha hemstickade tröjor... Det vore ett gigantiskt projekt.

Förra helgen var vi ute en hel del. Maken som aldrig använder vantar frös. Så frågade jag om jag kunde få sticka ett par vantar, då när han frös som värst. Jodå. På nåder. Så jag hittade ett svart Eskimo i garnlådan och stickade enligt ett mönster från Barbro - Lovvikavantar med resår. Ett mönster jag varmt rekommenderar. Jag har aldrig fått till så snygga tummar!

Maken blev glad för vantarna. Nu vill lillebror ha likadana. Men först ska Cousteau-mössan bli klar och sen den där Gotlandskoftan. Om jag har otur så kommer det att fattas så där 25 g garn. Stor lust att skicka efter ett 1hg... inte.

Vs vita varma vantar

Min dotters storasyster fyller år. Jag stickade Lovikkavantar och dottern bestämde färgerna på broderiet. Garnet är Lovikka från Kampes och det var ett mjukt och härligt garn.

Så får vi hoppas att V blir glad för sina vita varma vantar.

Det är väldigt kallt idag -18 grader

Gamla fru Berg

Fyller år och kommer få ett par vantar. Samo och Samo palett.

Åsså var det den där skappelgensern...

En gång aldrig aldrig mer. ALDRIG mer. Den är stickad i Drops Alpaca och Drops Vivaldi. Ca 6 nystan alpaca och 3,5 Vivaldi. Omöjlig Svår att få jämn. Två trådar som, där den ena missas lite då och då. Bara rätstickning. Vi kan säga som så - finn fem fel. Skappelgenser, skappelgenser, skappelgenser, skappelgenser och genser i design av Skappel.

Nu hoppas jag att tonåring blir överlycklig (och att jag vinner en miljon på lotto).

Poncho

Ponchon är stickad i Drops I love you II. Ett garn som hårar värre än en långhårig katt. Lite synd för det är fantastiskt fint och mysigt.

Mönstret har jag absolut ingen aning om var jag hämtade. Gissar på Ravelry, men jag hittar det inte.