Årets dörrkrans

Om jag får säga det själv är jag faktiskt mer än nöjd. Tyget är rester från lapptäcket. Banden är fynd från Panduros rea för evigheter sen. Spetsen är ett sånt där loppisfynd.... igen. Inte klokt. Sen har jag slaktat en gammal sticka som redan var mer s-formad än rak. Vadd ur en gammal kudde från IKEA.

Storasyster har påtalat sömnpassning och pratat om sin syslöjdsfröken. Ibland är jag rätt nöjd med att vara 40 och inte ha någon syslöjdsfröken. Men men... lär barnen kreativitet så kommer sömnpassningen av sig självt.

Dörrkrans

Det är snart advent. En dörrkrans är ju fantastiskt fint att ha. Jag funderar på att göra en egen. Jag har röda tyger och många idéer. Jag tror det får bli dagens projekt.

Lapptäcket

Tyget kommer från Panduro. Jag köpte några mindre bitar i rött. Ramen runt är ett slaktat örngott jag hade liggandes i tyghögen.  Jag har inte bara en garnstash - utan även en tygstash. Sen har jag rotat i mina loppisfynd (men åh så bra jag känner mig som har loppisfynd). Handvirkad spets. Klorin (där föll glorian) tog inte bort gulnaden. Men efter att ha kokat spetsen så är den vit igen. Så nu ska den monteras på. Täcket ska få vadd. Och sen ska det handquiltas.

Mer morrhår

Jodå. Han hade kvar morrhåren efter lapptäcksarbetet. Men om man tittar för nära på ett levande ljus går det sämre. Katten har numera svedda morrhår. Det luktade inte hallonbåt kan jag berätta.

Snart är det jul. Det kommer bli underbart. Jag läste Agrias varningar om jul och katt igår. Det kändes som en vecka ensam utan mat är lämpligare för katten än jul. Suck.

Kissen

I många år har min symaskin och mina quiltsaker stått oanvända. Först hade jag inte alls tid, sen hade jag en mycket klåfingrig liten son och ja, nu då. Jag tog komptimmar för att ägna mig åt lappteknik. Jag hade visst glömt bort att den apporterande odågan bor här. Han la sig direkt och tog en tupplur på tyget. Jag fick akta morrhåren så att de inte kapades... Men dagens höjdpunkt är i alla fall apport! Jag går ner och stryker, kommer upp och överallt har odågan burit runt lapparna. Ja, men visst. Det är ju helt logiskt att katter apporterar... 

Det är tur att han är så otroligt söt - det har räddat honom många gånger! Lapptäcket börjar ta form. Och katten har morrhåren kvar!

Ont i nacken

Lillebror har ont i nacken. Tur att mamma ha en sjal som inte kliar ett dugg. Den ändå skön!

Middagen på Go´kväll

Eftersom jag är tant ser jag på Go´kväll. Jag älskar momenten då man bjuder in på en "låtsasmiddag". Jag har på morgonen suttit och funderat på vilka jag skulle bjuda. I mitt fall skulle det gå i hantverkets tecken, nästan alla i alla fall.

Först och främst skulle jag bjuda in min egen mormor. Min mormor var svårt sjuk redan när jag föddes så jag har egentligen aldrig lärt känna henne, annat än vad jag fått återberättat. Det vi delar är ett stort intresse för handarbete och ett lika stort avogsamhet till matlagning. Sen ska visst min mormor ha varit en rättfram person utan auktoritetstro.

Sen skulle jag bjuda in Karin Larsson. Carl Larssons fru. En av Sveriges främst textilkonstnärer. Jag vill veta hur det egentligen var att leva på Sundborn, the true story. (Insåg att jag måste ta dottern till Sundborn, det är ju en del av hennes bakgrund. Och att förlita sig på hennes pappa verkar inte så troligt... Ungefär som att få sonens pappa att gå på museum och visa vårt svenska kulturarv.)

Jag skulle bjuda in Elisabeth Zimmerman. Hennes kluriga modeller och ett helt liv vigt åt stickning. Jag vill veta mer, det finns så många saker jag vill veta. Och sen vill jag bara ha träffat en legend. Jag vill också veta hur man kan sticka samtidigt som man sitter bak på en motorcykel.

Slutligen skulle jag bjuda in Karin i boken Simon och Ekarna av Marianne Fredriksson. Jag vill träffa henne. Jag vill veta hur han egentligen är Ruben Lentov, hur det är med Simon och allt däromkring.Sen är hon en fantastisk karaktär.

Idag är det besök på kyrkogården. I vår familj har jag infört att vi går till kyrkogården den här dagen. Att jag bor bredvid ett Världskulturarv gör inte saken sämre, Skogskyrkogården.