Sonen äter en banan som avslutning på sin fantastiska frukost. Den kommer inte att redovisas här eftersom jag är mer rädd för sockerneurotiker än för det mesta. Sockerneurotiker är en annorlunda grupp människor. De är mer rädda för att deras barn ska äta socker än att de ska bli påkörda av en bil.
Just nu sticker jag en poncho till en liten tjej. Så nu ska jag ända ett kantmönster upp och ner, medan mitt sockerstinna förlorade barn studsar omkring här. Och detta vågar dessutom den tjocka mamman erkänna. Du borde veta hut Tant Berg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar