Stickningar

"För det är som med alla stickningar som man börjat på genom åren. Det är alltid lika roligt att börja på något nytt och spännande. Till en början stickar man väldigt entusiastiskt, men efter ett tag... Ja, det blir inte alls som man tänk sig. Igen. Snabbt förpassas stickningen till en korg eller ett skåp. Och även om de inte syns, de där halvfärdiga försöken, så besvärar de samvetet lite grann när man vill börja på något nytt - för den här gången känns det fräschare och det ska bli bättre! Men en stickning är en stickning. Maska efter maska. Det skiljer sig inte så mycket från förra gången. Oavsett färg eller storlek på arbetet. En man är en man som är som andra män, även om man hoppas på motsatsen. Det är ingen större skillnad. Man får börja om med att lägga upp maskorna... Men å andra sidan. De flesta av oss har män som vi fortfarande har förhoppningar på. Som vi ändå tror kan bli bra. Vi har inte gett upp stickningen än. "
Ur Familjens projektledare säger upp sig av Gunilla Bergensten s.138-139

Jag gillar tanken. Jag som är skild och omgift. Ibland är äktenskapet som en slätstickning på rundsticka i ett perfekt spunnet garn. En del andra dagar är det ett entrådigt ej uppnystat garn i ett obegripligt mönster på japanska. Andra dagar är det som att sticka med fel stickfasthet. Och ibland är resultatet alldeles ljuvligt och perfekt. Jag är för stickning - så länge vi båda andas.