Jag köpte ett knallblått Muskat för att sticka en kofta med indiska korsmaskor. Ibland (men bara ibland) så glömmer jag bort att jag inte har begåvats med en ängels tålamod - eller så hade jag det, men att jag fått dela med mig av det till mina avkommor. Jag stickade oket, det skulle bli ungefär som February lady sweater och sen la jag av. Efter två varv av indiska korsmaskor tröttnade jag helt och hållet. Jag är en ovanlig stickerska för jag har inga ufon (unfinished objects). Det blir aldrig ufon hos mig. Jag repar upp! Ufon froggas i det här hemmet. (Ofärdiga saker repas upp.)
Nu stickar jag
Buttercup, i det där blå garnet. Nu hoppas jag på tredje gången gillt... Jag brukar aldrig klaga på att saker är för stort. Första gången så inser jag att det var mitt eget fel. Gör en provlapp människa! Tröjan blev lagom till min bror. Nu tror jag inte att han hade varit lycklig för en tröja med spets på så jag repade upp den. Stickade om. Gick ner och fick rätt stickfasthet (gauge - århundradets mest ologiska ord att uttala på engelska, följer inte en enda uttalsregel). Den blir i alla fall gigantisk. Så nu tredje gången har jag gått ner i storlek. Blir det inte heller rätt så vet jag att det vilar en förbannelse eller två över Smörblomma (buttercup).
Förra helgen köpte jag nya gummistövlar till familjens minsta fötter. Det ska ju bli vår! Så jag stickade ett par nya strumpor till stövlarna. Min mamma var på besök så nu fick jag till hälen, hundra gånger snyggare än tidigare.
Jag och katten ska sluta slåss om den virkade filten. Jag får en ny! Och jag har köpt akrylgarn. Så nu virkar jag också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar